Ever been to Kentucky?

Sitter just nu och kollar på Södertälje - Skellefteå på SVT 24. Är grymt imponerad av Skellefteå! Är fan mitt nya favoritlag. Kul som fasen att se när de spöar skiten ur Södertälje. De ser ut som kattungar i jämförelse.
Två mål i PP har Skellefteå gjort än så länge, och spelat bra annars med. De spelar så enkelt, inga lurviga krusiduller. Så ska det se ut, inget jävla ballettfasoner som vissa lag håller på med. Lite väl enkla misstag ibland kanske men inte alls många.

Så.. Polisen löser fallet med Hagamannen i Umeå. Eller var det verkligen Polisen? Nej, just ja.. Det löstes tack vare ett tips från en privatperson. Alltså, ännu en bekräftelse på hur pass duktiga polisen i Sverige är på att lösa brott. Känns som om allt de gör är att skriva papper eller något. Tycker att man bör se över polismyndighetens uppbyggnad och göra stor förändringar. Jag har inte tänkt så mycket på det så jag kan inte ge några förslag, och även om jag kunnat gjort det skulle det väl inte gjort nån skillnad. Nu sitter man väl där, jättenöjda, över att ha "löst" fallet med Hagamannen. Det är viserligen underbart, men äras den som äras bör, eller hur?

På hals-fronten är det ingen förändring alls. Vet inte hur mycket jag kan äta för att inte skada såren i halsen. Ska nog inte äta mer nu förräns ikväll. Kommer nog gå ner några kilon på dte här viset men, det är väl sånt man får ta. Valde ju detta själv, trots allt.

Så här är vad som hände:

Måndag

Tidigt på morgonen, runt 6-tiden, kom Wikner förbi och plockade upp mig. Vi skulle alltså till Sundsvall och Sundsvalls sjukhus.
Kommer inte ihåg så mycket ifrån resan ner nu men den gick udan missöden. Synd på Wikners bil som var relativt nytvättad bara ;-)
På sjukhuset, runt kl 8.00, fick jag först skrivas in, därefter träffa syster Ulla som pratade lite med mig allmänt om operationen och hur det skulle gå till runt omkring den. Sedan fick jag träffa en läkare, inte den läkaren som skulle operera, utan en annan som genomförde en vanlig hälsokontroll; kollade näsan, halsen, hjärtrytm och sådant. Det som alltid konstateras angående mig konstaterades även nu; irriterade slemhinnor i näsan, måttligt förstorade halsmandlar.  Fattar inte varför jag jämt ska ha irriterade slemhinnor?
Därefter skickades jag ner fär att träffa narkosläkaren. Det gick vansinnigt fort, kanske på två minuter så man fick inte intrycket att det gjordes speciellt noga men..
När det var klart gick jag upp med journalen och sa till sjuksköterskorna på avd. 14A att jag drog nu, och skulle vara tillbaka till middag åtmindstone.
Då drog Wikner och jag på stan. Det var en kall upplevelse och vi hade inte så mycket småpengar så vi fick gå tillbaka till parkeringen för att lägga i mer pengar efter vi vart och fikat på Charm. Eller "Ögat" som Peter tyckte vi skulle ta ;-P
Happ, vi gjorde som vanligt, gick på de vanliga affärerna, käkade lunch på Texas. Alltså en vanlig dag i Sundsvall. Najs, riktigt najs.
När vi var less så skjutsade Wikner mig till sjukhuset och sedan drog han hem. Jag var lämnad åt mitt öde.
Åkte upp på avdelningen och lä't mig läggas in. Delade rum med en shyst 18-åring från Solberg. Inga problem där inte. Vi såg på TV resten av dagen.
Natten blev lite orolig av uppenbara orsaker; operation tidigt på morgonen efter.

Tisdag

Operationen skulle dra igång 8.10 på tisdagen och jag tror att schemat hölls ganska bra. De väckte mig runt halv sju tror jag och då sa de jag skulle duscha och hoppa i sjukhusskjortan, så naturligtvis gjorde jag det. Kanske en halvtimme senare kom en sköterska in med 4 alvedon och två andra piller, tror det var lugnande saker. Runt 8 ungefär skjutsade två sköterskor ner sängen till operationen. Där började någon sköterska prata om innebandy eller något sådant och sedan la hon på en mask över ansiktet och sa "Nu kommer du börja känna dig yr om ett tag" och jag tänkte väl typ "Jaha". Så frågade hon efter ett tag "Känns det yrt än?" Jag svarade att det inte gjorde det. Ett tag senare frågade hon igen och jag svarade samma sak. Efter det kommer jag inte ihåg något mer förräns jag öppnade ögonen på uppvakningen. Såg några andra sängar där, tänkte inte mer på det utan somnade om. När jag vaknade andra gången låg jag på avdelningen igen.
Var som att vara bakis med halsont. Spydde kanske en 8 gånger, mest blod, innan jag somnade för kvällen.
Den natten sov jag också dåligt. Dels för halsen skull (kunde inte ligga i bekväm ställning) och dels för att jag var inte speciellt trött.

Onsdag

Vaknade kl 4 på morgonen, satt och väntade på att pojken i sängen bredvid skulle vakna till så att jag kunde slå på TVn. Det gjorde han så småningom och då snackade vi så gott vi kunde med våra respektive smärtor. Han hade satt in något i gomen så den skulle hållas isär. Han var svullen för han fått kortison så han kunde inte stänga munnen riktigt. Måste ha låtit rätt så kul när vi snackade.
Runt klockan 8 skickade jag ett SMS och bad Wikner vara startklar att komma till kl 10-11. Det var han.
En tredje läkare kom in och skrev ut medicin till mig och skrev ut mig från sjukhuset. Träffade bara den opererande läkaren en enda gång. Det tyckte jag var lite dåligt men det kanske är så man gör.
Sedan sa jag hejdå till säng-grannen, sjuksköterskorna och sjukhuset.
Därefter marscherade jag ut.

Jahapp, nu är det dagen innan dagen då.. alla möjliga önskar mig lycka till, vilket iofs kanske är trevligt men jag tycker det känns konstigt eftersom det inte är jag som styr kniven som skär. Kanske får lov att hälsa allt till honom då..

Så lite spänt är det väl men..

Morsan kom in och jag råkade nog vara lite dum mot henne.. hon skulle bara kolla ifall det var något eller så, och jag fräste lite åt henne. Var inte meningen. Varför gör man så ibland? Kanske måste gåupp och vara lite trevlig..

Så.. om inget annat, detta är adjö på tre dagar.. eller fler.

Idag är det fredag, 3 dagar till operation, 4 dagar till jag får åka hem. Pain :D

Sotarn var här idag, trevlig prick som inte gillade att snön försvann eftersom han inte kunde köra skoter då.

Ser film nu, U-571. Har sett den ett par gånger innan men man glömmer ju så lätt så här på ålderns höst. Hrm.

Aja, nu ska jag bege mig, kände mig bara tvungen att skriva något hehe.

Adjö.

Good Charlotte - Lifetyle of the rich and famous

Year 16 and I wanna be free
Every morning be like the
Stars go up and never down
Scools a pain and you´r no fun
Do I have to stay all day and listen to this crap

Oh yeah baby. Skulle ut och köra slut på bensinen eftersom jag känner på mig att dte är nära. Jag for ut till stugan i Källsjön då, och vem hittar jag där? Jo, morfar. Så vi snackade en stund om väder, vind, mormor, livet osv. Det var trevligt. Han är den enda jag har träffat idag. Scary.
Hur som helst, bensinen tog inte slut den resan, så jag bestämde mig för att åk hem, se min nya Blink 182 dvd, fara ut igen. Så jag följde planen men bensinen har fortfarande inte tagit slut. Börjar misstänka att den fylls på av sig självt bara för att "jävlas" med mig. Den lär väl ta slut när man absolut behöver den som mest.

Out of work but it's all fine
Do what I want and I'm satisfied
Invite me over to stay up late
Pick my mind and I promise
you don't wanna follow inside

Jag är väldigt poetikt, don't you say?
Nu skriver Per på MSN, ska kika vad han säger...

Låg här och alla har dragit från MSN, alla har släckt sina lampor för att sova. When the lights go out, I suddenly realize what it's all about.
Snackat om relationer med en person, lyssnat på en sorglig låt osv, sen insåg man att det var ett bra tillfälle att blogga på.
Så, Sollefteå med omnejd, ett ställe för kompisar? "Vill man ha en kompis, åk till Sollefteå." I'm sick and tired of it.

Wikner skaffa Boxer idag. ABOUT GOD DAMN TIME :D

Så, alla kompisar sovandes, eller ja, inte Wikner kanske. Han ser nog på erotik på Canal + just nu, men resterande, jag ensam vaken. What to do? One Tree Hill kanske. Mjo. Faan vad avsnitt 16 tredje säsongen är jobbigt. Huvva, det ser man bara en gång.

Torn in two
I don't know what to do
but come along with me
we'll figure it out together

I know I make mistakes
Not your saving grace
I'll try to be a better person
but in the end
I hope we stop pretend

Tjenare, alla glada.

Ha rört på mina ben för första gången på två veckor. Shysst dä'
Var sista dagen på ProffCom idag. Blandade känslor trots allt men, rätt beslut i alla fall. Ser ut att kunna bli bra på jobbfronten i vilket fall som helst. No worries.
Worries är operationen ändå. Är inte så jag går och tänker på den jämt och ständigt men det händer ju. Hoppas det går bra.

Mycket som händer nu alltså, måste ta tag i lokalfrågan på riktigt, måste handla kläder (borde passa bra med ett besök hos syster i Ume, om jag får komma eftersom hon verkar besviken på att jag sa upp mig ;-)
handla musikgrejer, utöka tatueringen lite, osv. Mycket nu.

Vanish, snow, be gone.

Inte var det sista inlägget heller. Kan ju försöka tänka på vad jag skriver istället kanske :D

Har idag insett, med lite hjälp, att i vissa lägen är jag en falsk människa. Synd att jag hehövde hjälp med att inse det, finns inte ord för hur mycket jag skäms.

Det finns en grej som är värre en ångest, och det är när man sviker någon som hjälpt dig, och trott på dig.

Till de där ute som anser att ProffCom är en plats man får jobb på när man inte får jobb någon annanstans HAR SÅ FUNDAMENTALT fel. ProffCom är ett ställe som ger varje människa chansen, varje människa är lika mycket värd. Det är helt underbart på det viset när man tänker efter.

Sedan vill jag uttrycka min outgrundliga beundran för de som jobbar där för de gör verkligen ett hästjobb. Det gör kanske varje kundtjänst i landet egentligen men jag har bara varit på en.
De är väldigt mentalt starka och klarar det jag inte klarar av.

Synd det inte finns en karta till vem man är, jag har tappat bort vägen.. Det jag vet är att jag inte är redo att bli vuxen än, vilket mycket som tidigare skrivits i denna blogg vittnat om.

Vi får se, detta kan bli mitt sista inlägg..

Förlåt.